Elise, Lillahjärtat, föddes den 6Maj 2010
Den 5 maj 2010 kl 2130 ringer telefonen... Min mamma ringer å frågar hur det går för oss... Det är ju två dagar över tiden...
"Det kommer aldrig vilja komma nån bäbis, känner ju inte ETT DUGG!!!" svarar jag uppgivet... Mamma peppar mej och vi lägger på...
kl 22:00 när vi ser på tv4 nyheterna får jag en ganska kraftig sammandragning, fast jag bara ligger ner... en kvart efter det kommer det en till..."hm värst vad det övar ikväll då" tänker jag som under hela graviditeten tänkt att sammandragningarna är bra övning inför den stora dagen..
Efter 30 min igen kommer en till... Då går jag å lägger mej för jag var så trött...
02:00 vaknar jag av att spikmattan jag la mej på är VÄÄÄÄLDIGT obekväm... jag slänger iväg den och tänker att jag bara är dum som håller på med sånt tjafs... Jag har lite ont i magen...känns som magsjuka aktigt...
Jag går ner till toaletten... där hamnade jag med världens räser.... "Typiskt att jag ska få magsjuka just nu, bäbisen kan ju vara påväg vilken dag somhelst" Mår illa också men vägrar kräkas...
Försöker lägga mej igen men magsjukan gör sej påmind. Upprepar besöket på lillahuset x antal gånger efter varandra...
La mej i badet en sväng, misstänkte då att det kanske är nåt annat än magsjuka...men envis som jag är så tutar jag i mej själv att det är MAGSJUKA....
Det var skönast att hälla vatten över magen när kramperna kom...Förresten knasig magsjuka som kommer med 15minuter mellan kramperna...
Kring fyra tiden frågar Morgan vad jag verkligen höll på med.."jag tror att det kanske skulle kunna vilja komma en bäbis" säger jag och fortsätter:" Men vila dej du för du vet ju hur länge Emelie höll på med sin förlossning å då är det bra att vila"
Morgan påstod att det inte va så lätt att vila som jag höll på... Men jag försäkrade honom om att det bara var förvärkar för jag kunde ju sova mellan värkarna...Det hade jag läst att det var bara förvärkar om man kunde sova mellan och barnmorskan hade sagt att när man har förvärkar så ska man ta alvedon å gå å lägga sej för att samla krafter var bra...
Sagt å gjort, tog alvedon kröp ner och sov mellan förvärkarna... eller var det magsjuka??!!!
När Morgans väckare drog igång strax ëfter halvfem frågade han mej om han skulle vara hemma eller om han skulle fara på jobbet... jag tyckte att han kunde fara för att han hade ju lastbilen hemma å det skulle vara så krångligt om den skulle få lov att vara kvar hemma vid oss å dessutom var inte värkarna regelbundna heller så det var ju bara förvärkar...
Morgan for på jobbet och jag slog igång värktimer.se och la mej för att vila... Förvärkarna gjorde mera ont nu...eller var det för att Morgan hade farit å jag kände efter?? Jag fick lov att gå upp ur sängen varje gång en "förvärk" kom. Ställde mej med huvudet och armarna vilandes mot väggen samtidigt som jag fick lov att hoppa upp och ner, liksom studsa, men höger benet... Andningen övade jag på undertiden... blev bättre å bättre på den tyckte jag själv...
Enligt värktimern så hade jag mellan 4 och 19 minuter mellan förvärkarna... Olika intensiva men de var ganska precis en minut långa... Medel låg väl på 10min mellan värkarna räknade jag ut.. men när jag tittade sen så var det nog mer 8-9min mellan...
Morgan ringde flera flera gånger å frågade hur det gick... Det var ju inte regelbundet ännu så han behövde inte ha bråttom hem tyckte jag... han bestämde själv att han skulle komma hem.. sagt å gjort...
Jag hade hamnat på toa igen... Magsjuka hade jag nu uteslutit...men förvärkarna gjorde ju så ont!!! tänk då hur ont de riktiga värkarna ska göra tänkte jag... "men när jag kommer till förlossningen så får jag lustgas å då blir det bra..." resonerade jag med mej själv...
Vi bestämde att det var dags att ringa till BB...Vi hade bestämt att vi skulle föda i Karlskoga men nu visste jag inte hur jag skulle klara mej ens ut till bilen så jag bad Morgan att ringa till Örebro... Som tur va, men till min fasa då, var det upptaget i Örebro så då ringde Morgan till Karlskoga...
Jag hörde hur Morgan pratade med barnmorskan i telefon... han va så lugn.. "Ja 40v...normal...började vid 02:00... ganska regelbundet 10min... ja du kan få prata med henne"...
Jag pratade med Barnmorskan på telefon... Hon undra om det var besvärligt och jag erkände att det var det... å då kom det en värk och jag kunde inte svara på fler frågor hon ställde... hon undrade var det gjorde mest ont... men hon fick aldrig nå svar för jag hade kastat telefonen till Morgan eftersom jag inte kunde tala...
I mitt huvud malde det: "När jag kommer in...får jag lustgas... får jag EDA... får jag kvaddlar..får jag akupunktur.. får jag som det så fint heter "Adekvad smärtlindring"..."
Mellan detta resonemang med mej själv malde stämman till "Climb every mountain" Du vet den låten som Julie Andrews sjunger i Sound of music... ÅÅÅÅÅÅÅ vilken irriterande stämma.....bort bort bort bort... men nej... inte det heller... Den ganagde runt runt runt...
Morgan och Barnmorskan bestämde att vi skulle fara in...VA?! sa jag...Redan??? Morgan hade packat in alla saker i bilen.. Nu var det bara jag kvar...
Jag kom till tvättmaskinen...en resa på kanske två meter från toan...sen kom en värk... jag hann ut till hallen.. nästa värk...
DÅ kommer jag på att det är dags att ta alvedon igen!! Morgan tyckte att det kändes väääääldigt onödigt... men jag propsade på att jag skulle ta det... han gav mej det... och jag tog sats efter nästa värk och kom mej ut till bilen..nästan inne kom nästa värk.. nu var det tätt...
Morgan undrade vilken väg vi skulle ta... kringelikrok vägen eller vägen över örebro... vi skulle tjäna ca en kvart tio minuter på att ta kringelikrok... Då tar vi den sa jag...
I gyttorp, senare kallat kräkgyttorp, hiva jag ur mej alvedonen jag nyss tagit.. jaha det var det det... bortanför vikersvik blir Morgan kissnödig och MÅSTE STANNA!!! ååååå världens längsta kiss tyckte jag....
Sen bar det iväg igen.. kom till Karlskoga...MEN var ligger sjukhuset??? Det kan väl inte vara så svårt å hitta tyckte jag... Morgan tyckte visst att det var på mitt ansvar å jag tyckte att det var på hans att kolla vägen till sjukhuset.. men ingen hade gjort det... så medan jag hängde upp mej i handtaget till höger om mej över dörren samtidigt som jag slog allt vad jag orkade med vänstra handen mellan sätena på bilen i takt med andningen, så försökte Morgan lungt å stilla ta reda på var stället som hämtar ut bäbisar ligger...
Vi for bara fel en enda gång... sen kom en skylt vid sjukhuset till "Akut, förlossning" vi följde den. men det var ju fel såklart.. men vi fick gå igenom akuten så det var ju snällt...
Kul att få en snabb titt på Akutmottagningen i Karlskoga.. de är ju mina kollegor tänkte jag...
Tre ambulans bestättningar stod å tittade på mej när jag fick en värk mitt inne på akuten... Pustade å frustade samtidigt som högerbenet hoppade...en sjuksköterska gick förbi å sa "ja det är ett angenämt bekymmer"... sen kom ytterligare en å fråga om jag ville ha en rullstol...men när jag svara att jag inte visste men trodde att det skulle gå bra så sa hon spydigt "Det var inte svaret jag ville ha".... VA?! tänkte jag... å la på det spydigaste jag kunde förmå å sa "NEJ TACK!" med efter tryck...
Väl framme vid förlossningen var det samma som när vi skulle gå in vid akuten....ringklocka!!! Hallå!!!!! JAG SKA JU FÖDA BARN!!! HAR INTE TID ATT VÄNTA VID NÅN FJANTIG RINGKLOCKA!!!!
Barnmorskan och undersköterskan mötte i dörren.."Är det Ni som kommer från Lindesberg? Välkomna!!!
Jag smälte..vilka trevliga människor!
"Jag vill inte åka hem.." sa jag efter värken som kom direkt innanför dörren på förlossningen..
"Du är ju knasig om du tror att du ska fara hem utan en bäbis" svarade barnmorskan... DÅ förstod jag att vi skulle föda barn IDAG och att förvärkarna var riktiga värkar....hm bättre sent än aldrig...
Jag var beredd att få ställa mej på en våg och dra fram armen för blodtryck å svara på knasiga inskrivningsfrågor... men jag fick komma in på ett förlossningsrum direkt...
Öppen 6cm och ca 3min mellan värkarna... kl var ca 13:00
Av med mina kläder och på med snygga sjukhustrosorna från 60talet med världens blöja i... jag brydde mej inte ett skvatt... låg där naken för alla...
För tro inte att det vara var Morgan, barnmorskan och undersköterskan som var med.. en läkarkandidat, Daniel, var med... De frågade mej om han fick å jag sa: "självklart!" Sen sa de att de hade en sjuksköterske elev också men att det skulle bli så mkt folk om hon var med... "Inte då, ta in henne med, det går sååå bra. jag säger till om det blir för mkt folk" sa jag... till min egen förvåning.. det var ju min skräck att ha med elever på min förlossning.. "Klart dom ska se en riktig förlossning" fortsatte jag...
Hade svårt att slappna av mellan värkarna så jag fick morfin intramuskulärt. Vilken SMÄRTA!!! Men det hjälpte verkligen.
13:45 öppen 8cm och barnmorskan tar hål på hinnorna. Värkarna blir lugnare och jag får vila bra mellan...
När får jag EDAn frågar jag...får till svar att vi ska strunta i den eftersom att jag är såpass öppen å att det går så bra... sätter vi den så stannar värkarna av och "det vill du inte"sa barnmorskan... SKAPLIGT snuvad jag kände mej på den då... jag skulle ju ha ALLT!!
Jag kommer på att jag å Daniel har jobbat tillsammans på akuten tidigare.. han hade varit där å vikat...
Hmmm å här ligger jag naken..... jaja förhoppningsvis ses vi aldrig mer efter detta....
Sjuksköterskestudenten, Marie, masserade min rygg hela tiden... å servade med rispåsar..HÄRLIGT!
Morgan satt å höll koll på CTG kurvan. jag såg på hans ögon när det var en värk pågång.. DÅ började jag dra lustgas..sen kom värken.. det var suveränt att han satt å höll koll...
förresten så var det dålig kräm i lustgasen i början.. vilket jag påpekade och barnmorskan drog på lite... då blev det drag vill jag lova ;0) som det ska va! Men nu i efterhand undar jag hur mkt det verkligen hjälper å hur mkt som är placebo.. spelar ingen roll just då,,,bara det hjälper..
Efter vattnet hade gått bestämde dom att jag skulle upp på toa... "Hur ska det gå till? jag måste ju ha lustgasen" sa jag, det var ju min livlina... "Du får andas dej genom värkarna om dom kommer" sa de till mej..
jag tänkte att det aldrig i vääääärlden skulle gå, jag måste komma på nåt bra.. Det enda som jag kom på var att jag skulle skynda skynda...
Väntade ut värken på sängkanten och snabb som rackarn tog jag mej med hjälp av ett gå bord bort till toan.. DÅ kommer dom på att de ska ha ett urinprov...jaha... kissa mugg...skynda skynda... kastar mej i panik på gåbordet igen..kommer in på rummet och får tag på lustgasen i sista sekunden!!!! SEGER! tänkte jag när jag stod å drog i mej min drog...
Precis efter en värk.....
Laddar för nästa värk! Här kommer Elise ut om 40min!!!
Nu var jag efter ca 45min till helt öppen... och fick lägga mej ner igen... krystvärkarna hade börjat...
Men när jag lägger mej ner så sjunker bäbisens hjärtljud.. de var nere på 80slag... Morgan tycker att det är otäckt och sköterskeeleven får honom att sätta sej som tur är annars hade han dumpit i backen...
Doktorn kommer in, jag får lägga mej i gynläge, skalp elektroder sätts på bäbisen för att ha mera koll.. Den verkar hämta sej.. jag får en infart... De tar IFRÅN MEJ livlina lustgasen... What?! Jag skulle ju ha ALLT!!!!
Jag krystar, hjärtljuden på bäbis sjunker för varje krystvärk... men den hämtar sej i vilan.. Nu är det en minuts värk och en minuts vila...
Jag kräks som en räv... tycker att det går bra ändå... barnmorskan rapporterar om hår som hon ser.. Jippi!!!! lite ljus i tunneln...
Då sticker en man in huvudet och berättar att: "Föda barn är som att skita ut en kokosnöt"
"jaha.." tänker jag... tack för upplysningen.... NOT!!!
Jag håller fast tag om mina lår och Morgan trycker på ryggen å hjälper till i varje krystvärk så jag orkar ta i det sista sista...
Efter ett litet "lätt" klipp kommer bäbisen ut!!!!
VILKEN LYCKA!!!!
Navelsträngen är lite kort så jag får inte upp bäbisen på bröstet utan den stannar på magen.. Morgan klipper navelsträngen.. Det är så vackert! Vårt barn!!
Vi ser att vi har fått en FLICKA!!! Vi är så lyckliga!!
Fikavagnen! Lyxiga mackor, flagga å "champange"
Omvärlden måste få veta!!!
3045g och 48cm, en välskapt liten flicka!!
Tittut världen!
Gostrollet fick på sej den fulaste lilla mössan som BB kunde uppbringa... Men vad gjorde det! Hon var ju bedårande!!!
Det första hon gjorde när hon kom till pappa var att kissa in reviret!! sött!!!
Bustroll redan från början!!
På BB fick vi eget rum! Pappa fick vara kvar med oss. Det var sååå skönt!!!
Gosehjärtat!
Första badet! Såååå skönt!
Efter en dag eller två på BB så märker jag att jag inte bara har ont efter klippet och att det för övrigt känns som att gå omkring med en limpa mellan benen... utan att jag har väääldigt ont i svanskotan... Säger till barnmorskan som snällt talar om att det inte är ovanligt och att man kan bryta det...."såååå...din hänger nog å dinglar lite där ska du se" säger hon och håller upp ett finger för å visa hur den "dinglar"...
AJ! Det gör fortfarande väääldigt ont! Har läst att det kan ta ett år tills det läker...vi får se...
Dagarna på BB skred i varsamt takt.. alla var super bra där på BB...
Tredje dagen..när vi skulle fara hem kom grinet....Det obligatoriska tredagarns grinet... oj oj oj.ö..knasigt värre... Jag ville inte fara hem helt plötsligt.. men sen ville jag det... sen hade jag ont på diverse ställen... sen visste jag inte vad jag ville...
Jobbigt var det.. men det gick över som tur var....
Väl hemma gick det sååå bra... sov hela natten förutom en tankning mitt i.. Det är helt otroligt!!!
"Det kommer aldrig vilja komma nån bäbis, känner ju inte ETT DUGG!!!" svarar jag uppgivet... Mamma peppar mej och vi lägger på...
kl 22:00 när vi ser på tv4 nyheterna får jag en ganska kraftig sammandragning, fast jag bara ligger ner... en kvart efter det kommer det en till..."hm värst vad det övar ikväll då" tänker jag som under hela graviditeten tänkt att sammandragningarna är bra övning inför den stora dagen..
Efter 30 min igen kommer en till... Då går jag å lägger mej för jag var så trött...
02:00 vaknar jag av att spikmattan jag la mej på är VÄÄÄÄLDIGT obekväm... jag slänger iväg den och tänker att jag bara är dum som håller på med sånt tjafs... Jag har lite ont i magen...känns som magsjuka aktigt...
Jag går ner till toaletten... där hamnade jag med världens räser.... "Typiskt att jag ska få magsjuka just nu, bäbisen kan ju vara påväg vilken dag somhelst" Mår illa också men vägrar kräkas...
Försöker lägga mej igen men magsjukan gör sej påmind. Upprepar besöket på lillahuset x antal gånger efter varandra...
La mej i badet en sväng, misstänkte då att det kanske är nåt annat än magsjuka...men envis som jag är så tutar jag i mej själv att det är MAGSJUKA....
Det var skönast att hälla vatten över magen när kramperna kom...Förresten knasig magsjuka som kommer med 15minuter mellan kramperna...
Kring fyra tiden frågar Morgan vad jag verkligen höll på med.."jag tror att det kanske skulle kunna vilja komma en bäbis" säger jag och fortsätter:" Men vila dej du för du vet ju hur länge Emelie höll på med sin förlossning å då är det bra att vila"
Morgan påstod att det inte va så lätt att vila som jag höll på... Men jag försäkrade honom om att det bara var förvärkar för jag kunde ju sova mellan värkarna...Det hade jag läst att det var bara förvärkar om man kunde sova mellan och barnmorskan hade sagt att när man har förvärkar så ska man ta alvedon å gå å lägga sej för att samla krafter var bra...
Sagt å gjort, tog alvedon kröp ner och sov mellan förvärkarna... eller var det magsjuka??!!!
När Morgans väckare drog igång strax ëfter halvfem frågade han mej om han skulle vara hemma eller om han skulle fara på jobbet... jag tyckte att han kunde fara för att han hade ju lastbilen hemma å det skulle vara så krångligt om den skulle få lov att vara kvar hemma vid oss å dessutom var inte värkarna regelbundna heller så det var ju bara förvärkar...
Morgan for på jobbet och jag slog igång värktimer.se och la mej för att vila... Förvärkarna gjorde mera ont nu...eller var det för att Morgan hade farit å jag kände efter?? Jag fick lov att gå upp ur sängen varje gång en "förvärk" kom. Ställde mej med huvudet och armarna vilandes mot väggen samtidigt som jag fick lov att hoppa upp och ner, liksom studsa, men höger benet... Andningen övade jag på undertiden... blev bättre å bättre på den tyckte jag själv...
Enligt värktimern så hade jag mellan 4 och 19 minuter mellan förvärkarna... Olika intensiva men de var ganska precis en minut långa... Medel låg väl på 10min mellan värkarna räknade jag ut.. men när jag tittade sen så var det nog mer 8-9min mellan...
Morgan ringde flera flera gånger å frågade hur det gick... Det var ju inte regelbundet ännu så han behövde inte ha bråttom hem tyckte jag... han bestämde själv att han skulle komma hem.. sagt å gjort...
Jag hade hamnat på toa igen... Magsjuka hade jag nu uteslutit...men förvärkarna gjorde ju så ont!!! tänk då hur ont de riktiga värkarna ska göra tänkte jag... "men när jag kommer till förlossningen så får jag lustgas å då blir det bra..." resonerade jag med mej själv...
Vi bestämde att det var dags att ringa till BB...Vi hade bestämt att vi skulle föda i Karlskoga men nu visste jag inte hur jag skulle klara mej ens ut till bilen så jag bad Morgan att ringa till Örebro... Som tur va, men till min fasa då, var det upptaget i Örebro så då ringde Morgan till Karlskoga...
Jag hörde hur Morgan pratade med barnmorskan i telefon... han va så lugn.. "Ja 40v...normal...började vid 02:00... ganska regelbundet 10min... ja du kan få prata med henne"...
Jag pratade med Barnmorskan på telefon... Hon undra om det var besvärligt och jag erkände att det var det... å då kom det en värk och jag kunde inte svara på fler frågor hon ställde... hon undrade var det gjorde mest ont... men hon fick aldrig nå svar för jag hade kastat telefonen till Morgan eftersom jag inte kunde tala...
I mitt huvud malde det: "När jag kommer in...får jag lustgas... får jag EDA... får jag kvaddlar..får jag akupunktur.. får jag som det så fint heter "Adekvad smärtlindring"..."
Mellan detta resonemang med mej själv malde stämman till "Climb every mountain" Du vet den låten som Julie Andrews sjunger i Sound of music... ÅÅÅÅÅÅÅ vilken irriterande stämma.....bort bort bort bort... men nej... inte det heller... Den ganagde runt runt runt...
Morgan och Barnmorskan bestämde att vi skulle fara in...VA?! sa jag...Redan??? Morgan hade packat in alla saker i bilen.. Nu var det bara jag kvar...
Jag kom till tvättmaskinen...en resa på kanske två meter från toan...sen kom en värk... jag hann ut till hallen.. nästa värk...
DÅ kommer jag på att det är dags att ta alvedon igen!! Morgan tyckte att det kändes väääääldigt onödigt... men jag propsade på att jag skulle ta det... han gav mej det... och jag tog sats efter nästa värk och kom mej ut till bilen..nästan inne kom nästa värk.. nu var det tätt...
Morgan undrade vilken väg vi skulle ta... kringelikrok vägen eller vägen över örebro... vi skulle tjäna ca en kvart tio minuter på att ta kringelikrok... Då tar vi den sa jag...
I gyttorp, senare kallat kräkgyttorp, hiva jag ur mej alvedonen jag nyss tagit.. jaha det var det det... bortanför vikersvik blir Morgan kissnödig och MÅSTE STANNA!!! ååååå världens längsta kiss tyckte jag....
Sen bar det iväg igen.. kom till Karlskoga...MEN var ligger sjukhuset??? Det kan väl inte vara så svårt å hitta tyckte jag... Morgan tyckte visst att det var på mitt ansvar å jag tyckte att det var på hans att kolla vägen till sjukhuset.. men ingen hade gjort det... så medan jag hängde upp mej i handtaget till höger om mej över dörren samtidigt som jag slog allt vad jag orkade med vänstra handen mellan sätena på bilen i takt med andningen, så försökte Morgan lungt å stilla ta reda på var stället som hämtar ut bäbisar ligger...
Vi for bara fel en enda gång... sen kom en skylt vid sjukhuset till "Akut, förlossning" vi följde den. men det var ju fel såklart.. men vi fick gå igenom akuten så det var ju snällt...
Kul att få en snabb titt på Akutmottagningen i Karlskoga.. de är ju mina kollegor tänkte jag...
Tre ambulans bestättningar stod å tittade på mej när jag fick en värk mitt inne på akuten... Pustade å frustade samtidigt som högerbenet hoppade...en sjuksköterska gick förbi å sa "ja det är ett angenämt bekymmer"... sen kom ytterligare en å fråga om jag ville ha en rullstol...men när jag svara att jag inte visste men trodde att det skulle gå bra så sa hon spydigt "Det var inte svaret jag ville ha".... VA?! tänkte jag... å la på det spydigaste jag kunde förmå å sa "NEJ TACK!" med efter tryck...
Väl framme vid förlossningen var det samma som när vi skulle gå in vid akuten....ringklocka!!! Hallå!!!!! JAG SKA JU FÖDA BARN!!! HAR INTE TID ATT VÄNTA VID NÅN FJANTIG RINGKLOCKA!!!!
Barnmorskan och undersköterskan mötte i dörren.."Är det Ni som kommer från Lindesberg? Välkomna!!!
Jag smälte..vilka trevliga människor!
"Jag vill inte åka hem.." sa jag efter värken som kom direkt innanför dörren på förlossningen..
"Du är ju knasig om du tror att du ska fara hem utan en bäbis" svarade barnmorskan... DÅ förstod jag att vi skulle föda barn IDAG och att förvärkarna var riktiga värkar....hm bättre sent än aldrig...
Jag var beredd att få ställa mej på en våg och dra fram armen för blodtryck å svara på knasiga inskrivningsfrågor... men jag fick komma in på ett förlossningsrum direkt...
Öppen 6cm och ca 3min mellan värkarna... kl var ca 13:00
Av med mina kläder och på med snygga sjukhustrosorna från 60talet med världens blöja i... jag brydde mej inte ett skvatt... låg där naken för alla...
För tro inte att det vara var Morgan, barnmorskan och undersköterskan som var med.. en läkarkandidat, Daniel, var med... De frågade mej om han fick å jag sa: "självklart!" Sen sa de att de hade en sjuksköterske elev också men att det skulle bli så mkt folk om hon var med... "Inte då, ta in henne med, det går sååå bra. jag säger till om det blir för mkt folk" sa jag... till min egen förvåning.. det var ju min skräck att ha med elever på min förlossning.. "Klart dom ska se en riktig förlossning" fortsatte jag...
Hade svårt att slappna av mellan värkarna så jag fick morfin intramuskulärt. Vilken SMÄRTA!!! Men det hjälpte verkligen.
13:45 öppen 8cm och barnmorskan tar hål på hinnorna. Värkarna blir lugnare och jag får vila bra mellan...
När får jag EDAn frågar jag...får till svar att vi ska strunta i den eftersom att jag är såpass öppen å att det går så bra... sätter vi den så stannar värkarna av och "det vill du inte"sa barnmorskan... SKAPLIGT snuvad jag kände mej på den då... jag skulle ju ha ALLT!!
Jag kommer på att jag å Daniel har jobbat tillsammans på akuten tidigare.. han hade varit där å vikat...
Hmmm å här ligger jag naken..... jaja förhoppningsvis ses vi aldrig mer efter detta....
Sjuksköterskestudenten, Marie, masserade min rygg hela tiden... å servade med rispåsar..HÄRLIGT!
Morgan satt å höll koll på CTG kurvan. jag såg på hans ögon när det var en värk pågång.. DÅ började jag dra lustgas..sen kom värken.. det var suveränt att han satt å höll koll...
förresten så var det dålig kräm i lustgasen i början.. vilket jag påpekade och barnmorskan drog på lite... då blev det drag vill jag lova ;0) som det ska va! Men nu i efterhand undar jag hur mkt det verkligen hjälper å hur mkt som är placebo.. spelar ingen roll just då,,,bara det hjälper..
Efter vattnet hade gått bestämde dom att jag skulle upp på toa... "Hur ska det gå till? jag måste ju ha lustgasen" sa jag, det var ju min livlina... "Du får andas dej genom värkarna om dom kommer" sa de till mej..
jag tänkte att det aldrig i vääääärlden skulle gå, jag måste komma på nåt bra.. Det enda som jag kom på var att jag skulle skynda skynda...
Väntade ut värken på sängkanten och snabb som rackarn tog jag mej med hjälp av ett gå bord bort till toan.. DÅ kommer dom på att de ska ha ett urinprov...jaha... kissa mugg...skynda skynda... kastar mej i panik på gåbordet igen..kommer in på rummet och får tag på lustgasen i sista sekunden!!!! SEGER! tänkte jag när jag stod å drog i mej min drog...
Precis efter en värk.....
Laddar för nästa värk! Här kommer Elise ut om 40min!!!
Nu var jag efter ca 45min till helt öppen... och fick lägga mej ner igen... krystvärkarna hade börjat...
Men när jag lägger mej ner så sjunker bäbisens hjärtljud.. de var nere på 80slag... Morgan tycker att det är otäckt och sköterskeeleven får honom att sätta sej som tur är annars hade han dumpit i backen...
Doktorn kommer in, jag får lägga mej i gynläge, skalp elektroder sätts på bäbisen för att ha mera koll.. Den verkar hämta sej.. jag får en infart... De tar IFRÅN MEJ livlina lustgasen... What?! Jag skulle ju ha ALLT!!!!
Jag krystar, hjärtljuden på bäbis sjunker för varje krystvärk... men den hämtar sej i vilan.. Nu är det en minuts värk och en minuts vila...
Jag kräks som en räv... tycker att det går bra ändå... barnmorskan rapporterar om hår som hon ser.. Jippi!!!! lite ljus i tunneln...
Då sticker en man in huvudet och berättar att: "Föda barn är som att skita ut en kokosnöt"
"jaha.." tänker jag... tack för upplysningen.... NOT!!!
Jag håller fast tag om mina lår och Morgan trycker på ryggen å hjälper till i varje krystvärk så jag orkar ta i det sista sista...
Efter ett litet "lätt" klipp kommer bäbisen ut!!!!
VILKEN LYCKA!!!!
Navelsträngen är lite kort så jag får inte upp bäbisen på bröstet utan den stannar på magen.. Morgan klipper navelsträngen.. Det är så vackert! Vårt barn!!
Vi ser att vi har fått en FLICKA!!! Vi är så lyckliga!!
Fikavagnen! Lyxiga mackor, flagga å "champange"
Omvärlden måste få veta!!!
3045g och 48cm, en välskapt liten flicka!!
Tittut världen!
Gostrollet fick på sej den fulaste lilla mössan som BB kunde uppbringa... Men vad gjorde det! Hon var ju bedårande!!!
Det första hon gjorde när hon kom till pappa var att kissa in reviret!! sött!!!
Bustroll redan från början!!
På BB fick vi eget rum! Pappa fick vara kvar med oss. Det var sååå skönt!!!
Gosehjärtat!
Första badet! Såååå skönt!
Efter en dag eller två på BB så märker jag att jag inte bara har ont efter klippet och att det för övrigt känns som att gå omkring med en limpa mellan benen... utan att jag har väääldigt ont i svanskotan... Säger till barnmorskan som snällt talar om att det inte är ovanligt och att man kan bryta det...."såååå...din hänger nog å dinglar lite där ska du se" säger hon och håller upp ett finger för å visa hur den "dinglar"...
AJ! Det gör fortfarande väääldigt ont! Har läst att det kan ta ett år tills det läker...vi får se...
Dagarna på BB skred i varsamt takt.. alla var super bra där på BB...
Tredje dagen..när vi skulle fara hem kom grinet....Det obligatoriska tredagarns grinet... oj oj oj.ö..knasigt värre... Jag ville inte fara hem helt plötsligt.. men sen ville jag det... sen hade jag ont på diverse ställen... sen visste jag inte vad jag ville...
Jobbigt var det.. men det gick över som tur var....
Väl hemma gick det sååå bra... sov hela natten förutom en tankning mitt i.. Det är helt otroligt!!!