KOH LANTA, THAILAND 2010
Då har vi vart till Thailand en gång till! Denna gång styrde vi kosan mot Koh Lanta. Så efter 10h med flyg från ett sverige med 25 minus grader och snö, igenisade bilrutor och ständig frost i näsan kom vi fram till Thailand, Krabi med 35 grader varmt. På vägen till Koh Lanta höll vi på att svettas bort men vi nöjt såklart av varje sekund!
PSSSCCHHHH!!!!
Jag hör hur Morgan har öppnat en öl och satt sig på balkongen.
Svårt att fånga på bild men detta var utsikten från hotellrummet.
Om du far till Thailand å är rädd om rygg och svanskota tänk på att sätta dej försiktigt på sängen för Hästens har inte etablerat sitt företag i landet. Stenhårt är bara förnamnet.... Slogan förslag: "Är du en mjukis köp en hård säng av oss först då kan du sova skönt" eller: Medtag egen stoppning....
Ja ni fattar.
Tsunamisäkra balkongen.
Den som byggde hotellet tyckte det var viktigare med fina palmer än fina tak därför har de gjort hål för palmens stam igenom taket =)
Grannen Jessica som myser på hotellets takpool men utsikt över havet.
Jessicas sambo Marcus och Morgan löser ett svårt problem... vilken resturang ikväll?!
Hotellpolen vid havet hade en vattenrusch för barnen ;)
(Alla är vi barn i början. eller.....)
Morgan hade del två av sitt lilla mission han hade på förra semestern... Hitta farliga djur!
Magnolia
Här var det bara att hålla sig undan om man kände sig hurtig annars blev man överkörd av någon av dessa golfbilar som körde runt på området och fraktade turister.
Stackare, de skjutsade upp oss på berget vi bodde och vi envisades att gå ner igen för att de skulle kunna skjutsa upp oss igen och igen och igen. Detta pågick i ca 2v, iallafall för oss..... Å så vitt jag vet så håller de på så än, bara andra bleka stjärtar att skjutsa på.
Mitt på dagen positionen såg ut såhär eller så låg vi i poolen eller i havet. Man orkar inte så mkt i värmen.
En av tusen trappor upp till rummet.....
HAHA bildbevis på att jag inte tog fegbilarna upp varje gång. Det var väl inte nåt sprintlopp uppför men skam den som ger sej.
Detta är balansövning må ni tro. Även om det inte syns på bilden så håller jag på att trilla av bryggan för att det våga å guppa så mkt. Å det är en konst att ens stå upp på bryggan men ni ser ju va oberörd jag ser ut....Livrädd att trilla kull å ramla i vattnet.
Morgan klara balansövningen bättre å kostar på sej ett smile till och med. Jag tror att han har bättre balans än mej för att han har större fötter =)
Backen uppför till vårt rum. När Lilla golfbilen kom till början av backen slängde chauffören in fyrhjulsdriften och oj va det gick! Haha som lite tivolikänsla med livet som insats.
Hotellödlan Ecko Gecko förövrigt släkt med Vecko en annan av hotellets egna ödlor.
Hotellskalbaggen fick aldrig nåt annat namn än just det.
Morgans jakt går vidare på farliga djur. Hotellgrodan som var polare med Resturanggrodan på resturangen Fishermans friend tror vi iallafall var lite farlig.
I hotellets damm bodde denna sköldpadda med sina vänner. Vi såg Hotelldraken vid ett par tillfällen strosa omkring men han var så skygg så ingen fick honom på bild men det var nån typ av varan tror jag men jag vet inte. vild gissning. Tycker det känns tryggt att den var skygg.
En dag tog vi med oss våra hotellgrannar Jessica och Marcus på en båttur ut till den vackra ögruppen Koh Rok. Vis av den förra båtturen när vi var i Khao Lak hade jag preppat mej med åksjuke piller.
Så det bar iväg på det lugnaste av lugna hav i ca 20min sen var vi framme, kändes väl lite onödigt att ta piller för detta men jag trodde att det skulle vara värre.
Väl framme på detta underbara ställe så skulle vi äta lunch en bit upp på stranden. Lagom till vi satt oss dök Öödlorna, eller ja för att vara exakt Ödrakarna, upp. Stora Varaner som kom väldigt nära och va hungriga. Vår guide sa att de åt bara vegetarisk föda men att deras bett var så fulla i bakterier så att infektionerna kunde göra att man dog om man inte fick vård fort. Säkerhets avståndet var 3m men ni vet ju hur folk i allmänhet utan respekt reagerar lägg till att de är turister och ni har bilden av en praktdumskalle framför er.... Morgan tycker att ytterligare ett kriterie för dumskalle också kan vara bra att ha i åtanke å det är Fransman......
Nej detta tokeri kunde Syster Malin inte vara kvar att se på så jag drog iväg för att besöka "lilla huset" istället.
Glad i hågen studsar jag ner för trappan å ska styra min kosa tillbaka till dumskallarna borta vid maten efter mitt besök på "hålet i marken". Jag tittar till åt vänster för jag hör ett sörplande ljud och där står en Varan och dricker sitt lunchvatten.....
Gaaaaa jag studsar lika hastigt tillbaka uppför trappen och tryggheten med hjärtat i halsgropen. Oj oj oj hur gör man nu? Jag försöker att "titta utan att titta" på den stora ödlan men så fort jag rör det minstaste lilla tarmludd så blänger den ännu hårdare med en blick så kall att man får istappar i håret fast det är 40 grader varmt. Jaha Här står jag ensam med en Varan som vaktar sitt vatten med sitt liv. ...What to do? Jag är ju inte ens sugen på hans vatten. Det enda Varan som jag är van med är ju de små blåa tabletterna blodförtunnande som jag delar ut på jobbet och de är ju betydligt lättare att komma överens med.
Jag försöker lite snällt: "Snälla Herr Ödla du kanske skulle ta å gå hem till din fina lilla ödlefamilj igen som saknar dej så mycket" Men......vips så står ju då, såklart, Fru Ödla där i ett nafs som om hon berättar att han minsann är en ansvarsfull pappa och tar med sej sin familj när han går ut. Jaha charm gick inte....Jag ber såklart om ursäkt och talar om att jag nog tänker vänta tills de har druckit klart och känner sig nöjda och belåtana.
Jaha å hur många evigheter får det ta för en ödla att dricka sitt smarriga drakvatten?!
Från andra sidan toahuset kommer det en man som var med på samma båttur som mej. Han är en stor musklig karl i sina bästa år. PERFEKT! Tänkte jag. Här kommer en som kan hjälpa mej ur knipan. MEEEEEEEN vad är det för fel på folk idag?! Kaxig går han fram mot Ödlorna och klappar lite käckt i händerna för att få dem att flytta sig ur vår väg. HA som om det var första gången någon applåderade åt Ödlefamiljen... Inte ett fjäll rör dom för att ge oss plats. Muskelmannen är inte lika kaxig längre men försöker ändå maskera det med att säga att de inte är så farligt. INTE??!!! Vår guide stod nyss å sa att säkerhetsavståndet var 300cm och här försöker den här lilla fågellorten övertyga mej att de inte är farliga och ber mej att barfota gå förbi bara 2dm från huvudet på mördarmaskinen. Nej nej den gubben går inte. Jag må vara blond men inte dum.... Vi befinner oss i ett dödläge där ödet ligger i tassarna på en ödla...
Jag önskar med hela hjärtat att jag ska komma hem igen och som genom ett trollslag kommer pappa drake på att han ska korsa stigen över till andra sidan för att gå en uppfriskande skogspromenad efter lunchvattnet. Jag ser min chans tar ett djupt andetag och skuttar graciöst som bara en gravidkvinna kan göra, smidigt som ett kylskåp alltså, förbi mamma ödla i galopp. Muskelmannen får klara sig bäst han vill.
Jag springer utan att se mej om och med en puls på 369 bort bort bort.
När jag väl kommer tillbaka har morgan knapp märkt att jag varit borta!!! HALLÅ!!!!jag har ju haft en näradöden upplevelse!!!
Till min fasa ser jag när jag kommit tillbaka att de vegetariska ödlorna mumsar i sig av resterna från lunchen, kyckling klubbor..... Det var det jag visste!!!!
Jag har fått nog nu går jag ner å badar istället.
Stranden var fantastisk!
SEMESTER!!
Det går att ligga på mage å sola fast man är gravid! Det är ju bara att göra en maggrop! Eller som Morgan skulle kalla det: Bukhål.
Sååååå smart med maggropar!!!
Magen 24veckor gravid.
Morgan svalkar sig i det sköna vattnet. Nya tricket är att lufta tårna samtidigt men......
....då får man ju lätt vatten i öronen.
Morgan blir trött på att jag ska ta så mkt kort på allt å på honom jämt då kommer "va dryg du är" blicken fram.
Lilla familjen posar!
Det är bra å öva ifall man ska behöva gifta sej nångång.
I LOVE U!!!!!
Underbara strand. Ville inte därifrån.
Det där med snorkling har jag väl aldrig riktigt kommit på. Cyklop som läcker in saltvatten och immar igen nästa sekund och snorkel som också tar in vatten är inte min grej. Sen till på köpet ska man försöka flyta lugnt framåt och titta på fiskarna där nere. Fiskarna som kommer för nära å vill bita en i tårna samtidigt som man kämpar för att hålla sig på ytan.
Nej jag höll mej på båten och då fick jag se detta knasiga djur som kallas sea star. Inte farlig för oss människor men för de små fiskarna där nere i vattnet var den det.
På kvällen gungade det av den ena eller andra orsaken. För mig bara av båtturen.
Solnedgång från balkong. RIM =)
Hotellfågeln som bodde och verkade neranför vår balkong. vi kallade honom EARNIE.
Chillar med grannarna, tittar på solnedgången tillsammans.
En av Morgans drömmar var att havsfiska på riktigt. Vi såg till att det blev gjort när vi var iväg. Han var fast beslutsam att han skulle ut. Jag var midre eftersom min sjösjuka å jag inte är särskilt överens.
Men... tänkte jag. det gick ju så bra på Koh Rok färden å jag ville gärna vara med när han for ut på havet ifall att han skulle få nåt. Så jag proppade i mej piller igen, andra gången på denna semester, och tog tjuren vid hornen och följde med.
Fisket skulle bedrivas från stranden ut till ögruppen Koh Haa. Sen cirkulera några varv runt öarna där det skulle finnas så mycket fisk.
Denna man slängde sej över ett spö när det var napp. Alla i båten blev på helspänn och det var så tiden stannade. Vad skulle han få upp. Vi fiskade ju efter Barracuda, Snapper, Blue Marlin, tonfisk å säkert några fler.
Vilken besvikelse första fångsten blev en plastpåse.....
Vi fiskade upp, jag säger vi men ni förstår ju att jag bara åkte med, lite fisk för att ha som bete.
Efter ett par varv runt öarna så smäller det ytterligare en gång till i ett av spöna. Den lilla FiskeThailändaren fattar tag i spöt å skriker BIG ONE BIG ONE! Det var väl det enda han kunde på vårt gemensamma språk men vi förstod ju vad han menade. Eftersom spöna inte var personliga på det viset så var det lite djungelslag som gällde. först på får det.
Mannen från förra bilden ville ha revansch å tar tag i spöt.. men vad gör han tänkte jag det är ju fel spö.....
Snabb som en oljad blixt ser jag hans livs största misstag och tar tag om Morgans axel och i princip lyfter fram, kastar fram honom iallafall, till spöt med napp på.
Sorry plastpåsefiskarmannen Morgan fick chansen.
Spännande kamp med fisken som ingen ännu vet vilken sort det är.
Efter en kort muskelmätning Morgan vs Barracuda så vinner Morgan utmaningen. Det var Barracudans största misstag i livet att nappa på Morgans spö.
Stolt som få över att ha fått napp. Fisketurens enda riktiga napp.
På Koh Haa är filmen "the beach" inspelad.
Såhär ser man ut när man går på åksjuke piller på havet där det guppar järnet. Tur att jag hade dom. räddningen på denna tur.
Snyggve!!
Du passar i Barracuda Morgan!!
SPORT
Hotellet som hade nästan allt hade även en tennisbana. Hur klokt det är att spela i gassande sol i 60, 70, kanske åttiograder vet jag inte men svetten rann å det var väl huvudsaken.
Gravid är ingen sjukdom det är bara att spela för allt vad tygen håller! hej vad det går!
Briljerar verkligen med min bollkontroll.
Chillar vid poolen, härligt varmt å skönt.
Djuriska äventyr
Den syns inte så väl men detta var vår polare takpoolsormen på hotellet. Lite läskig där den kröp, snabb som rackarn men jag hann upp med mobilkameran iallafall.
Koh Lanta animalrescue team tar hand om en skökdpadda.
Vid tennisbanan hittade vi denna krabat, yes rätt gissat vi kallade honom för hotellsköldpaddan.
Jessica och jag passade på när grabbarna vilade sig från den hårda intensiva tennismatchen att spela några bollar med varandra. Det gick ganska så bra mellan missarna å luftslagen. Men av nån konstig, outgrundlig anledning skulle ju bollen förvirra sig ner i ett regnvattensdräneringshål som var väl tilltaget. Det var inte bara en boll som ramlat ner i hålet för när jag böjer mej ner och tar upp bollen så ser jag nåt annat längre ner i hålet. Det är ju en sköldpadda. Jag trodde att den var död å ropar till de andra att en stackars sköldpadda har ramlat ner i hålet å dött.
Morgan, djurvännernas djurvän, kommer som skjuten ur en kanon för att se på den hemska katastrofen. Jag är inte lika engagerad över en död sköldpadda men han tycker att allt sånhär är hemskt och orättvist.
Han slänger sej ner på mage för att undersöka saken och hur undersöker man bäst om inte att sticka ner fingrarna!!! Jaha vad händer? jo sköldpaddan säger ifrån och väser(!) Alltså den döda sköldis lever!!!
NU börjar operation "rädda turtlen"..... Ingen vågar sticka ner fingrarna igen så vi letar efter pinnar så att vi ska få upp honom. Sköldpaddan tycker inte att det är lika skoj och motarbetar snarare än samarbetar. Han drar in sina tassar och huvud i skalet å spelar allmänt svårfångad i detta krisläge.....
Vi hittar nåt slags verktyg som gör det lättare att få upp skalis. MEN......... vi tappar honom igen...
Det är bara att försöka lirka upp honom.
Under protest så går det till slut och Morgan ger honom lite vatten för att se till så att han inte blir alldeles uttorkad. vet inte om han gillar det för han har fortfarande inte mod eller förnuft att titta ut ur sitt skal.
Morgan dagens hjälte!
Räddaren av Sköldpaddan!
Vi tog med Sköldis, hotell sköldpaddan, till hotellets ena vattenfall med tillhörade liten damm å tänkte att den skulle trivas där.
Men det PLONK så dyker den ner mot botten och det sista vi ser av den är bara några bubblor som flyter upp mot ytan. Bara han inte drunkna nu......
En stund mitt på dagen, nästan varje dag, när det var som varmast så gick vi upp till rummet å ACade oss ett tag. Skönt att svalka sej en stund för att gå ut å lägga sig vid poolen igen lite senare på dagen.
Mysig utsikt från badrummet!
Saladan
Vi tog ännu en gång med oss våra grannar ut på turné.
Denna gång styrde vi kosan mot Saladan som är huvudstan på ön.
Vi bodde ju på ett lyxigt hotell så vi kosta på oss att åka flott in till stan, som vi trodde skulle va mkt större än den var. Ny bil med skinnsäten å AC samt privat chaufför for vi med spenderbyxorna på in till storstan! Här ska handlas.....
Det finns alltid tid för paus med Lemonjuice. Sådär iskall i den tryckande hettan och härligt sur så det nyper i käkarna. Det är fint det! En riktig energikick!
Shoppingen var väl inte så vidare värst. Men det var en mkt trevlig dag med många skratt.
Ännu en lemonjuice!
Sista dropparna av den dagliga kl 11:00 ölen vid poolen.
SISTA KVÄLLEN
Sista måltiden blev på vår favorit resturang 36an.
Du vet den som ligger strax bredvid 35an........
Spexarna gillar läget när de väntar på maten.
Han är så go så man kan inte hålla sej från å pussa på han lite grann.
Ägarna till resturangen ställde gärna upp på bild. Kocken till höger jobbade även på vårt hotell så det var lite extra
roligt att gå till detta ställe när vi fick lite mer uppmärksamhet och mkt god service..... GILLA!!!!
Morgan åt Barracuda.
Marcus åt Red snapper.
Jag och Jessica åt King Prawn.
Super fin och färsk fisk direkt från havet!!!
Morgan och Marcus chillar efter maten med lite congac och cigarr!
Vi njuter sista kvällen av den vackra solndegången på en liten terass alldeles vid havet.
Försöker att få med mej tillsammans med solnedgången.... blandad framgång.
Hotellets framsida
Vattenfallet där sköldpaddan bor/dog......
Jaha då var denna semester till ända....Tiden går fort när man har roligt. Men ack vad roligt vi hade på våra små äventyr. Längtar tillbaka drömmer mej ofta dit igen. Vilket kanon ställe verkligen. Mer sånt!!!!
PSSSCCHHHH!!!!
Jag hör hur Morgan har öppnat en öl och satt sig på balkongen.
Svårt att fånga på bild men detta var utsikten från hotellrummet.
Om du far till Thailand å är rädd om rygg och svanskota tänk på att sätta dej försiktigt på sängen för Hästens har inte etablerat sitt företag i landet. Stenhårt är bara förnamnet.... Slogan förslag: "Är du en mjukis köp en hård säng av oss först då kan du sova skönt" eller: Medtag egen stoppning....
Ja ni fattar.
Tsunamisäkra balkongen.
Den som byggde hotellet tyckte det var viktigare med fina palmer än fina tak därför har de gjort hål för palmens stam igenom taket =)
Grannen Jessica som myser på hotellets takpool men utsikt över havet.
Jessicas sambo Marcus och Morgan löser ett svårt problem... vilken resturang ikväll?!
Hotellpolen vid havet hade en vattenrusch för barnen ;)
(Alla är vi barn i början. eller.....)
Morgan hade del två av sitt lilla mission han hade på förra semestern... Hitta farliga djur!
Magnolia
Här var det bara att hålla sig undan om man kände sig hurtig annars blev man överkörd av någon av dessa golfbilar som körde runt på området och fraktade turister.
Stackare, de skjutsade upp oss på berget vi bodde och vi envisades att gå ner igen för att de skulle kunna skjutsa upp oss igen och igen och igen. Detta pågick i ca 2v, iallafall för oss..... Å så vitt jag vet så håller de på så än, bara andra bleka stjärtar att skjutsa på.
Mitt på dagen positionen såg ut såhär eller så låg vi i poolen eller i havet. Man orkar inte så mkt i värmen.
En av tusen trappor upp till rummet.....
HAHA bildbevis på att jag inte tog fegbilarna upp varje gång. Det var väl inte nåt sprintlopp uppför men skam den som ger sej.
Detta är balansövning må ni tro. Även om det inte syns på bilden så håller jag på att trilla av bryggan för att det våga å guppa så mkt. Å det är en konst att ens stå upp på bryggan men ni ser ju va oberörd jag ser ut....Livrädd att trilla kull å ramla i vattnet.
Morgan klara balansövningen bättre å kostar på sej ett smile till och med. Jag tror att han har bättre balans än mej för att han har större fötter =)
Backen uppför till vårt rum. När Lilla golfbilen kom till början av backen slängde chauffören in fyrhjulsdriften och oj va det gick! Haha som lite tivolikänsla med livet som insats.
Hotellödlan Ecko Gecko förövrigt släkt med Vecko en annan av hotellets egna ödlor.
Hotellskalbaggen fick aldrig nåt annat namn än just det.
Morgans jakt går vidare på farliga djur. Hotellgrodan som var polare med Resturanggrodan på resturangen Fishermans friend tror vi iallafall var lite farlig.
I hotellets damm bodde denna sköldpadda med sina vänner. Vi såg Hotelldraken vid ett par tillfällen strosa omkring men han var så skygg så ingen fick honom på bild men det var nån typ av varan tror jag men jag vet inte. vild gissning. Tycker det känns tryggt att den var skygg.
En dag tog vi med oss våra hotellgrannar Jessica och Marcus på en båttur ut till den vackra ögruppen Koh Rok. Vis av den förra båtturen när vi var i Khao Lak hade jag preppat mej med åksjuke piller.
Så det bar iväg på det lugnaste av lugna hav i ca 20min sen var vi framme, kändes väl lite onödigt att ta piller för detta men jag trodde att det skulle vara värre.
Väl framme på detta underbara ställe så skulle vi äta lunch en bit upp på stranden. Lagom till vi satt oss dök Öödlorna, eller ja för att vara exakt Ödrakarna, upp. Stora Varaner som kom väldigt nära och va hungriga. Vår guide sa att de åt bara vegetarisk föda men att deras bett var så fulla i bakterier så att infektionerna kunde göra att man dog om man inte fick vård fort. Säkerhets avståndet var 3m men ni vet ju hur folk i allmänhet utan respekt reagerar lägg till att de är turister och ni har bilden av en praktdumskalle framför er.... Morgan tycker att ytterligare ett kriterie för dumskalle också kan vara bra att ha i åtanke å det är Fransman......
Nej detta tokeri kunde Syster Malin inte vara kvar att se på så jag drog iväg för att besöka "lilla huset" istället.
Glad i hågen studsar jag ner för trappan å ska styra min kosa tillbaka till dumskallarna borta vid maten efter mitt besök på "hålet i marken". Jag tittar till åt vänster för jag hör ett sörplande ljud och där står en Varan och dricker sitt lunchvatten.....
Gaaaaa jag studsar lika hastigt tillbaka uppför trappen och tryggheten med hjärtat i halsgropen. Oj oj oj hur gör man nu? Jag försöker att "titta utan att titta" på den stora ödlan men så fort jag rör det minstaste lilla tarmludd så blänger den ännu hårdare med en blick så kall att man får istappar i håret fast det är 40 grader varmt. Jaha Här står jag ensam med en Varan som vaktar sitt vatten med sitt liv. ...What to do? Jag är ju inte ens sugen på hans vatten. Det enda Varan som jag är van med är ju de små blåa tabletterna blodförtunnande som jag delar ut på jobbet och de är ju betydligt lättare att komma överens med.
Jag försöker lite snällt: "Snälla Herr Ödla du kanske skulle ta å gå hem till din fina lilla ödlefamilj igen som saknar dej så mycket" Men......vips så står ju då, såklart, Fru Ödla där i ett nafs som om hon berättar att han minsann är en ansvarsfull pappa och tar med sej sin familj när han går ut. Jaha charm gick inte....Jag ber såklart om ursäkt och talar om att jag nog tänker vänta tills de har druckit klart och känner sig nöjda och belåtana.
Jaha å hur många evigheter får det ta för en ödla att dricka sitt smarriga drakvatten?!
Från andra sidan toahuset kommer det en man som var med på samma båttur som mej. Han är en stor musklig karl i sina bästa år. PERFEKT! Tänkte jag. Här kommer en som kan hjälpa mej ur knipan. MEEEEEEEN vad är det för fel på folk idag?! Kaxig går han fram mot Ödlorna och klappar lite käckt i händerna för att få dem att flytta sig ur vår väg. HA som om det var första gången någon applåderade åt Ödlefamiljen... Inte ett fjäll rör dom för att ge oss plats. Muskelmannen är inte lika kaxig längre men försöker ändå maskera det med att säga att de inte är så farligt. INTE??!!! Vår guide stod nyss å sa att säkerhetsavståndet var 300cm och här försöker den här lilla fågellorten övertyga mej att de inte är farliga och ber mej att barfota gå förbi bara 2dm från huvudet på mördarmaskinen. Nej nej den gubben går inte. Jag må vara blond men inte dum.... Vi befinner oss i ett dödläge där ödet ligger i tassarna på en ödla...
Jag önskar med hela hjärtat att jag ska komma hem igen och som genom ett trollslag kommer pappa drake på att han ska korsa stigen över till andra sidan för att gå en uppfriskande skogspromenad efter lunchvattnet. Jag ser min chans tar ett djupt andetag och skuttar graciöst som bara en gravidkvinna kan göra, smidigt som ett kylskåp alltså, förbi mamma ödla i galopp. Muskelmannen får klara sig bäst han vill.
Jag springer utan att se mej om och med en puls på 369 bort bort bort.
När jag väl kommer tillbaka har morgan knapp märkt att jag varit borta!!! HALLÅ!!!!jag har ju haft en näradöden upplevelse!!!
Till min fasa ser jag när jag kommit tillbaka att de vegetariska ödlorna mumsar i sig av resterna från lunchen, kyckling klubbor..... Det var det jag visste!!!!
Jag har fått nog nu går jag ner å badar istället.
Stranden var fantastisk!
SEMESTER!!
Det går att ligga på mage å sola fast man är gravid! Det är ju bara att göra en maggrop! Eller som Morgan skulle kalla det: Bukhål.
Sååååå smart med maggropar!!!
Magen 24veckor gravid.
Morgan svalkar sig i det sköna vattnet. Nya tricket är att lufta tårna samtidigt men......
....då får man ju lätt vatten i öronen.
Morgan blir trött på att jag ska ta så mkt kort på allt å på honom jämt då kommer "va dryg du är" blicken fram.
Lilla familjen posar!
Det är bra å öva ifall man ska behöva gifta sej nångång.
I LOVE U!!!!!
Underbara strand. Ville inte därifrån.
Det där med snorkling har jag väl aldrig riktigt kommit på. Cyklop som läcker in saltvatten och immar igen nästa sekund och snorkel som också tar in vatten är inte min grej. Sen till på köpet ska man försöka flyta lugnt framåt och titta på fiskarna där nere. Fiskarna som kommer för nära å vill bita en i tårna samtidigt som man kämpar för att hålla sig på ytan.
Nej jag höll mej på båten och då fick jag se detta knasiga djur som kallas sea star. Inte farlig för oss människor men för de små fiskarna där nere i vattnet var den det.
På kvällen gungade det av den ena eller andra orsaken. För mig bara av båtturen.
Solnedgång från balkong. RIM =)
Hotellfågeln som bodde och verkade neranför vår balkong. vi kallade honom EARNIE.
Chillar med grannarna, tittar på solnedgången tillsammans.
En av Morgans drömmar var att havsfiska på riktigt. Vi såg till att det blev gjort när vi var iväg. Han var fast beslutsam att han skulle ut. Jag var midre eftersom min sjösjuka å jag inte är särskilt överens.
Men... tänkte jag. det gick ju så bra på Koh Rok färden å jag ville gärna vara med när han for ut på havet ifall att han skulle få nåt. Så jag proppade i mej piller igen, andra gången på denna semester, och tog tjuren vid hornen och följde med.
Fisket skulle bedrivas från stranden ut till ögruppen Koh Haa. Sen cirkulera några varv runt öarna där det skulle finnas så mycket fisk.
Denna man slängde sej över ett spö när det var napp. Alla i båten blev på helspänn och det var så tiden stannade. Vad skulle han få upp. Vi fiskade ju efter Barracuda, Snapper, Blue Marlin, tonfisk å säkert några fler.
Vilken besvikelse första fångsten blev en plastpåse.....
Vi fiskade upp, jag säger vi men ni förstår ju att jag bara åkte med, lite fisk för att ha som bete.
Efter ett par varv runt öarna så smäller det ytterligare en gång till i ett av spöna. Den lilla FiskeThailändaren fattar tag i spöt å skriker BIG ONE BIG ONE! Det var väl det enda han kunde på vårt gemensamma språk men vi förstod ju vad han menade. Eftersom spöna inte var personliga på det viset så var det lite djungelslag som gällde. först på får det.
Mannen från förra bilden ville ha revansch å tar tag i spöt.. men vad gör han tänkte jag det är ju fel spö.....
Snabb som en oljad blixt ser jag hans livs största misstag och tar tag om Morgans axel och i princip lyfter fram, kastar fram honom iallafall, till spöt med napp på.
Sorry plastpåsefiskarmannen Morgan fick chansen.
Spännande kamp med fisken som ingen ännu vet vilken sort det är.
Efter en kort muskelmätning Morgan vs Barracuda så vinner Morgan utmaningen. Det var Barracudans största misstag i livet att nappa på Morgans spö.
Stolt som få över att ha fått napp. Fisketurens enda riktiga napp.
På Koh Haa är filmen "the beach" inspelad.
Såhär ser man ut när man går på åksjuke piller på havet där det guppar järnet. Tur att jag hade dom. räddningen på denna tur.
Snyggve!!
Du passar i Barracuda Morgan!!
SPORT
Hotellet som hade nästan allt hade även en tennisbana. Hur klokt det är att spela i gassande sol i 60, 70, kanske åttiograder vet jag inte men svetten rann å det var väl huvudsaken.
Gravid är ingen sjukdom det är bara att spela för allt vad tygen håller! hej vad det går!
Briljerar verkligen med min bollkontroll.
Chillar vid poolen, härligt varmt å skönt.
Djuriska äventyr
Den syns inte så väl men detta var vår polare takpoolsormen på hotellet. Lite läskig där den kröp, snabb som rackarn men jag hann upp med mobilkameran iallafall.
Koh Lanta animalrescue team tar hand om en skökdpadda.
Vid tennisbanan hittade vi denna krabat, yes rätt gissat vi kallade honom för hotellsköldpaddan.
Jessica och jag passade på när grabbarna vilade sig från den hårda intensiva tennismatchen att spela några bollar med varandra. Det gick ganska så bra mellan missarna å luftslagen. Men av nån konstig, outgrundlig anledning skulle ju bollen förvirra sig ner i ett regnvattensdräneringshål som var väl tilltaget. Det var inte bara en boll som ramlat ner i hålet för när jag böjer mej ner och tar upp bollen så ser jag nåt annat längre ner i hålet. Det är ju en sköldpadda. Jag trodde att den var död å ropar till de andra att en stackars sköldpadda har ramlat ner i hålet å dött.
Morgan, djurvännernas djurvän, kommer som skjuten ur en kanon för att se på den hemska katastrofen. Jag är inte lika engagerad över en död sköldpadda men han tycker att allt sånhär är hemskt och orättvist.
Han slänger sej ner på mage för att undersöka saken och hur undersöker man bäst om inte att sticka ner fingrarna!!! Jaha vad händer? jo sköldpaddan säger ifrån och väser(!) Alltså den döda sköldis lever!!!
NU börjar operation "rädda turtlen"..... Ingen vågar sticka ner fingrarna igen så vi letar efter pinnar så att vi ska få upp honom. Sköldpaddan tycker inte att det är lika skoj och motarbetar snarare än samarbetar. Han drar in sina tassar och huvud i skalet å spelar allmänt svårfångad i detta krisläge.....
Vi hittar nåt slags verktyg som gör det lättare att få upp skalis. MEN......... vi tappar honom igen...
Det är bara att försöka lirka upp honom.
Under protest så går det till slut och Morgan ger honom lite vatten för att se till så att han inte blir alldeles uttorkad. vet inte om han gillar det för han har fortfarande inte mod eller förnuft att titta ut ur sitt skal.
Morgan dagens hjälte!
Räddaren av Sköldpaddan!
Vi tog med Sköldis, hotell sköldpaddan, till hotellets ena vattenfall med tillhörade liten damm å tänkte att den skulle trivas där.
Men det PLONK så dyker den ner mot botten och det sista vi ser av den är bara några bubblor som flyter upp mot ytan. Bara han inte drunkna nu......
En stund mitt på dagen, nästan varje dag, när det var som varmast så gick vi upp till rummet å ACade oss ett tag. Skönt att svalka sej en stund för att gå ut å lägga sig vid poolen igen lite senare på dagen.
Mysig utsikt från badrummet!
Saladan
Vi tog ännu en gång med oss våra grannar ut på turné.
Denna gång styrde vi kosan mot Saladan som är huvudstan på ön.
Vi bodde ju på ett lyxigt hotell så vi kosta på oss att åka flott in till stan, som vi trodde skulle va mkt större än den var. Ny bil med skinnsäten å AC samt privat chaufför for vi med spenderbyxorna på in till storstan! Här ska handlas.....
Det finns alltid tid för paus med Lemonjuice. Sådär iskall i den tryckande hettan och härligt sur så det nyper i käkarna. Det är fint det! En riktig energikick!
Shoppingen var väl inte så vidare värst. Men det var en mkt trevlig dag med många skratt.
Ännu en lemonjuice!
Sista dropparna av den dagliga kl 11:00 ölen vid poolen.
SISTA KVÄLLEN
Sista måltiden blev på vår favorit resturang 36an.
Du vet den som ligger strax bredvid 35an........
Spexarna gillar läget när de väntar på maten.
Han är så go så man kan inte hålla sej från å pussa på han lite grann.
Ägarna till resturangen ställde gärna upp på bild. Kocken till höger jobbade även på vårt hotell så det var lite extra
roligt att gå till detta ställe när vi fick lite mer uppmärksamhet och mkt god service..... GILLA!!!!
Morgan åt Barracuda.
Marcus åt Red snapper.
Jag och Jessica åt King Prawn.
Super fin och färsk fisk direkt från havet!!!
Morgan och Marcus chillar efter maten med lite congac och cigarr!
Vi njuter sista kvällen av den vackra solndegången på en liten terass alldeles vid havet.
Försöker att få med mej tillsammans med solnedgången.... blandad framgång.
Hotellets framsida
Vattenfallet där sköldpaddan bor/dog......
Jaha då var denna semester till ända....Tiden går fort när man har roligt. Men ack vad roligt vi hade på våra små äventyr. Längtar tillbaka drömmer mej ofta dit igen. Vilket kanon ställe verkligen. Mer sånt!!!!