Elise=10v...BVC & sen akuten
Elise Gullegris i finabyxorna som hon fått av sin mormor!
BVC besiktningen gick fort... 4805g, 58cm.... (+350g, +2cm) huvudet hade blivit större men hur stort har jag glömt... men 39-40cm nåt... men siffror är tråkigt... särskillt när dom går åt fel håll...
Elise siffror är perfekta! Eller hon följer sin kurva iallafall.. MammaMat och PappaBus tycker såklart att hon är perfekt oavsett vad BVC säger...men eftersom bvc inte sa så mkt så var vi överens idag =0)
MammaMat ställde sig också på vågen... VILKET misstag! Då var det slut på det roliga... en trend av viknedgång är bruten.. och mammas kurva pekar också uppåt... vilket gjorde mamma neråt... När man ammar ska man väl gå ner??? det har jag hört... alltså ännu ett bevis på att man inte ska lita på allt man hör..
Nu är det inte katastrofalt mkt jag har gått upp...300g... men jag förstår ju åt vilket håll det barkar... det är bara bryta ihop å komma igen.. Inse att jag inte kan äta smulpaj varje dag med god vaniljsås som jag äter ensamt med sked dagen efter när pajen är slut..... hm nej nu är det skärpning..
Fika och göttigött i onödan är big no no från och med nu!
bakplåtspapperet är under för att smöret blev slut.....
Traditionen efter vägningen är att gå upp till akuten å hälsa på.... då brukar vi träffa Sven och Annelie som typ alltid jobbar! Annelie var inte där men Sven var där iallafall....tur!
Men Sven blev snuvad på första Elise goset! Emma vann! Vi får väl kalla henne sommarEmma! Alltid så pigg och glad!
Emma förresten hon ska ha dagens ros... dagens kanske största rosenbuske...nej dagens rosträdgård av rosbuskar..eller ja du förstår!
Somvanligt när man jobbar på akuten så försöker man göra sitt allra bästaste jobb, det gör ALLA! Så som vanligt försökte även hon göra det denna dag.
Men tro inte att alla är nöjda och glada för det.. nähäj du... endel verkar tro att vi väljer att arbeta på akuten bara för att få vara jobbiga med folk... att få tala om saker för dom som dom inte vill höra bara för att vi gillar att se dem upprörda... eller ha ont eller att vi njuter att se dem missnöjda...
Hon såg vad som höll på att hända.. nämligen att patienten tänkte ta å fika lite medan patienten väntade på sin undersökning.. en undersökning som man måste vara fastande inför... fastande betyder att man inte får äta eller dricka innan... alltså fika= big no no... simple? japp!
Som den ansvarsfulla snartfärdigsköterska hon är går hon fram till patienten och säger till.. För att vi ska kunna göra denna undersökning på dej krävs det från dig att du varken äter eller dricker innan den är gjord.
Hmmm förståelse för detta fanns inte och Emma fick sej en rejäl utskällning( en såndär som gör att man får mittbena på ögonfransarna som en viss ED brukar säga ;0) och blev berättad för att om det skulle bli ett dödsfall i väntrummet pga svält så skulle det vara hennes fel!
Emma gjorde det hon kunde...lyssnade klart på patienten, förklarade lungt och stilla att hon förstod upprördheten men att det var det som gällde, gick därifrån och lät det rinna av och fortsatte sedan med det hon egentligen skulle göra.. och det var inte att bråka med en patient utan det var att ta hand om en...och hoppas på att den inte skulle skälla, va grinig eller hota.
När man är mitt uppe i det så tänker man inte så mkt på det.. man har blivit van.. detta var inte någon ovanlighet på akuten.. alla som har jobbat där har varit med om det...ofta...
Men när jag kom och gick där och fick höra delar av konversationen så började jag tänka efter... vad är det för jobb vi har? varför ska man acceptera sånt? Folk måste väl kunna uppföra sej?
Konflikthantering hade vi aldrig på schemat på utbildningen...varför hade vi inte det? det är ju en sån stor del av jobbet!
Varför ska man acceptera att bli skälld på? varför ska man gång på gång på gång ta emot, svälja, gå vidare och DESSUTOM visa förståelse och respekt samtidigt?! Utan att få respekt tillbaka....En gång är ingen gång men alla dessa gånger man gör det... vissa dagar flera gånger! Det tar på krafterna!!!
För mej är det så facinerande att man orkar! jag har själv varit del av det och på nåt vis orkar man.
Det är lika för alla som jobbar på akuten.
så för att klara av Det krävs en personalgrupp som håller ihop.. vår gör det...
det krävs att man har någon som förstår en...vår personalgrupp gör det...
det krävs att man backar upp varandra.. vår personalgrupp gör det!
Personalen på akuten är fantastisk och gör ett fantastiskt jobb, det ska Du veta!!!
Tänk på det nästa gång Du måste på akuten!